Callunavias Bloggen

Callunavias Bloggen

Olof

AllmäntPosted by karin Sun, September 02, 2018 03:33:51
Idag fick jag glada nyheter från Tiina och Olof i finland. Den ystre pojken hade blivit BIR (bäst i rasen) valp med strålande kritik och Tiina var lyrisk över hur glad och sprudlande han flugit fram...något som även framgick i hans skriftliga kritik från domaren, Maija Mäkinen.

Jag är självklart precis lika stolt över alla mina fyfota, oavsett om de vinner priser på tävlingar eller "bara" hjärtana i sina familjer :)



Mycket på GÅNG

AllmäntPosted by karin Thu, August 30, 2018 23:23:25
Det händer mycket hemma, borta, i knoppen och i kroppen (på vissa ;)) så dags att uppdatera lite om det som är närmast förestående.

På söndag så är det ett gäng pälsklingar som hör i hop med mig som ska skrutta runt i ringarna på Öland. Förra året så ställde vi i ihärdigt hällande monsun regn. I år har de lovat uppehåll....jag tror det när jag ser det.

Sedan börjar det dra ihop sig för bäbisar...Pyret är idag på dag 53 och det är faktiskt ett dygn som är en milstolpe. För runt det här dygnet så utvecklas lungornas syreupptagning så att valpar som föds från och med nu har möjlighet att överleva. Men nu får vi väl verkligen hoppas (och jag förutsätter) att de små gullungarna ska hålla sig kvar där inne i minst en vecka till. De allra flesta valpar som fötts hemma hos mig har fötts på dag 62. Någon något tidigare.

Pyret mår alldeles utmärkt. Hon är lagom rund och go och jag tror det är ett lagom stort gäng som väntar på oss där inne. Pyret kommer själv från en kull på 5 och hennes kullsyster (som haft valpar hos kennel Minitrix) har fått 5 valpar i sina kullar. Absolut lagom. Jag ser (till min förskräckelse) många kullar med 8-9 och jag själv föredrar för alla inblandade, tik, valpar och mig själv att antalet är mindre så riskerna är färre, tiken (och jag) får mer tid med varje individ osv.

Dagen till ära bjuder jag på ett par bilder på Pyrets pappa

CIB NORD UCH DKK UCH, SE UCH, FI UCH No Imperfection Keep Dreaming "Olle".

Olles mamma Smilla fick jag den stora äran av köpa av min väninna Bev i kanada och jag kommer alltid vara tacksam för det. Han föddes i finland hos min väninna Lotta på kennel No Imperfection som jag samarbetade med och därför heter han hennes kennelmamn och inte Callunavias, trots att det är min Smilla som är mamma. Min var han från innan han drog sitt första andetag <3




Ett grattis

AllmäntPosted by karin Fri, August 17, 2018 21:46:38
Idag säger jag ett STORT GRATTIS till Sara som lotsat sin ljuvliga Callunavias Gingerbread Cookie fram till sin första titel i Rally lydnad.
Det här är inte ett par som vilar på sina lagrar, redan ikväll ger de sig ut på tävlingsbanan igen och hade det inte varit så att jag är på väg upp på kurs till Hundens hus i Göteborg så hade jag stoppat in ett par hundar och en dotter i bilen och åkt för att beundra dem. Men det blir med all säkerhet möjlighet till det längre fram...för något säger mig att det här bara är början :)

Mera Ronneby

AllmäntPosted by karin Thu, August 16, 2018 19:51:29
Det var inte bara Leffe och jag som paraderade runt i ringarna vid Ronneby utställningen, även hans förtjusande, ystra syster Vanja gjorde sin utställningsdebut.
Vanja var som vanligt på ett strålande, lekfullt humör och studsade runt ringen som en lycklig guttaperkaboll. Domaren Lisa Molin gav det lilla lyckopillret en strålande kritik och jag ser med stort nöje fram emot att få följa den här sprudlande diamantens utveckling. Vanja bor hos sin "farmor" Jenny på kennel Minitrix, där hon hänger sin pappa i skägget och gräver gropar i gräsmattan, samtidigt som hon med Jennys kompetenta fingertoppskänsla får optimala förutsättningar att utvecklas.



Ronneby

AllmäntPosted by karin Thu, August 16, 2018 18:32:30
Lillskrutten börjar bli stor. Leffe har debuterat på sin första utställning och det blev Ronneby nationell inför domaren Lisa Molin. Vi hade en liten inoff inbokad i slutet av juni, men den valde vi, självklart bort pga av vädret. Det finns ingen anledning att utsätta en valp (och när det gäller denna extrema värme så gäller det alla, fyrfota, tvåbenta, gamla och unga) för de ansträngningar det innebär att befinna sig i de brännande strålarna mer än nödvändigt.

Nu har vädret slagit om, och Ronneby bjöd på både svala vindar och en rejäl regnskur mitt på dagen. Regnet brukar jag gärna välja bort i dessa sammanhang, men efter denna sommar så välkomnar jag alla droppar från skyn och dessutom så är Leffe så fin under sin päls, så det är en syn jag gärna bjuder domare på om det skulle bli aktuellt :)

4 valpar, 2 av varje kön var på plats och Leffe swischade sig till ett BIR (bäst i rasen) genom att först bli bästa hanvalp och sedan vinna över den tik som vunnit sin valpklass. Jag har genom åren oftast valt att inte stanna till finaltävlingen när jag ställer valpar. Det är mycket intryck för dem att vara i en utställningsmiljö och mitt utgångsläge är ju att jag vill att det ska vara en positiv upplevelse som ska bygga upp en glad förväntan inför framtida tävlingar. Men denna svala dag, med en trygg och glad, väl förberedd (och som enda medtagen hund) Leffe så stannade jag och det gav utdelning då Leffe bland alla deltagande BIR vinnande valpar belönades med en tredje placering i Best in Show, sk BIS-3.

Domaren för valparnas BIS final hette Jos Dekker och kommer från Belgien. Hon hade under dagen dömt bland annat tax och terrier. En final börjar med att alla samlas i en sk "uppsamlingsring" där domaren gör en sk förhandsbedömning och går igenom alla hundarna (främst de som de inte dömt själva under dagen).
Jos Dekker var väldigt tydlig med att hon ville se alla valpar på löst koppel för att se fria rörelser och sa även "jag vill vara tydlig med att ingen hund som visas med sträckt koppel kommer att placeras i min ring". Det var många i uppsamlingsringen som fick göra om på uppmaning om lösare koppel från domaren...Leffe och jag har ju "leende koppel" som en självklar färdighet och han genomförde sin granskning med bravur.

Inne i den stora finalringen så var Leffe den första som plockades ut i "semifinalen", här skulle 6 plockas ut (det är ingen regel hur många som domaren väljer i en "shortcut" men just här berättade speakern att 6 skulle plockas ut)och av dem väljer sedan domaren de fyra som placeras. En sista granskning från domaren och sedan började speakern ropa upp placeringarna. På fjärde plats kom den bedårande strävhåriga tax valpen och på tredje plats "vill domaren se en bichon havanais" !!!

Det är en fantastisk känsla med pirr, skvätt och glädje när man hör spekaern ropa upp ens hund...men de brukar ju ropa hundens namn, berätta vem som äger och vem som fött upp. Nu blev vi lite snuvade på det Leffe och jag (och alla andra) att få höra att "Callunavias Bullet blue Sky" från Växjö, uppfödd och ägd av Karin Doringer som en följd på det där "en havanais" ger extra skutt och skvätt i hjärtegropen. Men bortsett från det lilla, lilla smolket i bägaren, så var det en fantastisk upplevelse som gav mersmak ...

Lite bilder på Leffe från Ronneby och sedan ett par från vår vardag, tagna dagen efter, då det är vardag och inte glamour.

Egentid

AllmäntPosted by karin Sat, August 04, 2018 05:55:31
Det är lätt att glömma att hundar i alla de åldrar behöver egentid tillsammans med sin/sina tvåbenta. Talade med en väninna idag om hur ofta man läser om hur svårt det är att bli "lämnad" kvar om det finns två hundar i en familj och andra hunden går bort eller på annat sätt försvinner. Träna (unna) alla hundar att vara utan sin flock.

Anledningen till att detta kom på tal idag, var att jag fick telefonsamtalet från väninnan precis när jag var ute på en ensam tur med Leffe. Vi botaniserade i en djuraffär och promenerade sedan runt och tittade på folk och fä. Allt detta på kvällskvisten, då det inte var varmt vare sig i luften eller i asfalten. Det var en härlig stund, och hade vi behövt bli mera samspelta så hade den absolut gett det resultaten. Men när det gäller just Leffe och mig så är vi ett lika etablerat och samspelat par som Helan och Halvan, Fred Astair och Ginger Rogers, Kling och Klang, redan.

Jag har idag observerat att vår blivande mamma Pyret kräkts. Jag var redan innan detta mycket explicita tecken redan övertygad om att vi väntar smått. Men visst pirrar det till lite extra ändå. Trots att det självklart inte är så roligt för Pyret att må illa. Hon har dock ätet det hon bör idag, så hon har nog inte farit allt för illa, lilla hjärtat.

Bilderna idag är på den blivande fadern, Manne som bäbis <3

« PreviousNext »